Kap 2 sammanfattning....
Vad handlar kap 2 om?!
Här får man läsa om en lärare som
heter Camilla Nilsson och hon går sin andra praktikperiod( hon läser
till gymnasielärare)Hon ska ha en klass somgår estetisk inriktning.
Hon ska undervisa i Svenska om dikter. Hon börjar med att presentera
sig själv och låter även eleverna göra detsamma. Hon märker att
en kille som presenterar sig som Zlatan som är ”klassens clown”som
sitter längst back i klassrummet när presenterar sig låssa han
vara ”fotbollsspelaren” men camilla spelar med.
När hon ser hans kroppsspråk och
atityd ser han inte direkt intresserad ut som de andra eleverna.
Camilla säger till att alla ska lämna
in varsin loggbok efter lektionen.
När hon senare läser loggblöckerna
så märker hon i Zlatans bok att han har skrivit att han inte tycker
o dikter specielt mycket, specielt kärleks dikter.
Nästa lektion så märker camilla att
Zlatan sitter längst fram i klassrummet, hon läster upp en dikt,
när hon har läst klart säger Zlatan att han inte alls tyckte att
den var bra, men då säger en annan elev att den va det.
Det börjar bli en dissuktion i hela
klassrummet. Men i slutet börjar Zlatan fatta poängen med dikten
och säger till camilla - ”jag vet inte... den dikten allså,
griper liksom tag i en” och hon svara tillbaka – ”ja, det är
så med god poesi”
När Camilla nu läser loggböckerna så
märker hon att i Zlatans bok att han tyckte mer om denna lektionen
och att poesi/dikter kunde vara ganska roligt ändå,
Hon skriver tillbaka om att det inte
det alltid så lätt att veta vad man är bra på eller inte om man
inte testar det först, man kan bli förvånad.
Ur interaktionistisk synvinkel
förhåller det sig tvärtom så att samhälletkommer först och det
mänskliga nedvetandet sedan. Analysen av människans personlighet
och samhällets ordning utgår från vad Mead benämner en
”fortgående erfarenhets- och beteendeprocess”
det skrivs om den sociala interaktion
och det mänskliga medvetande.
Att ett barn föds att det saknar
mening för sig självt, det svarar bara på andras yttre beteende.
För att avancera till elementärt beteende till ömsesidig,
meningfylld handling så använder det signifikanta symboler.
Först då kan människan uttrycka
gester som är signifikanta symboler utvecklas med hennsmedvetande.
Det skrivs även en del om
mellanmänsklig kommunikation och interaktion att vad som händer
inne i klassrummet kan delas upp i mikroanalyser och att man kan gå
in på djupet om olika sociala interaktioner och mänsklig samspel.
Mellanmänsklig komunikation innebär
med andra ord att man etablerar en gemensam aktivitet, utför något
tillsammans.
Direkt komunikation så som ansikte mot
ansikte som yttre verbala och icke verbala gester vilket ger
indikationer om de inblandade individernas inre tankar och känslor.
Det Jonas Aspelin om komunikation med
varandra aldrig är självskriven att komunikationen hela tide leder
i varje ögonblick till olika grader av ömsesidig förståelse
mellan indeviderna, precis som Zlatan och Camilla förstår varnadra
med det verbala och det icke verbala handlingarna.
I boken står det även om emotionell
komunikation så som jag har fattat det och håller med om att det
stämmer, är ju att personer som vi inte känner så har vi inte
samma eller lika ”mycket” känslor för.
Att man kan visa med icke verbala
gester olika sorters känslor,och få både medkänsla och förståelse
ickeverbalt tillbaka.
Jonas Aspelin skriver i sin bok om
Relationer i undervisningen att förr hade inte läraren samma roll
som han eller hon har idag, förr behövde inte läraren bry sig om
eleverna som individer omsorg om de trives eller om de vantrivdes,
idag är det skriver i läroplanen att alla lärare ska se på
omsorgsaspekten, att vi som lärare ska ha god relation med våra
elever och lärandet ska ske efter den enskildes behov och stäkra
dennes självförtroende och social kompitens.
En mening som jag tyckte var otroligt
bra skriven som jag tänkte ha som avslutning i kap 2 sammanfattning
var att (ceterat från Mead) - ”barnet blir inte socialt genom
inlärning med måstevara socialt föratt kunna lära”