Zlatan, Caligula och ordningen i skolan......

Nu var det ett bra tag sedan.......

Jag har nu beslutat mig för att försöka blogga mer, när jag bloggade förra gången om Didaktik så märkte jag på tentan som kom att det var den delen jag kunde bäst, (även dock att jag blev underkänd, så klarade jag den delen med ganska bra poäng, nu har jag kompleterat, och äntligen fått G)

Vi har fått i uppgift att läsa  Zlatan, Caligula och ordningen i skolan av Jonas Aspelin.
Även två uppgifter som jag tänker ta i tur med sen, men först tänkte jag skriva lite om varje kapitel så som jag har förstått dem, och det som jag tyckt vart intressant, nu använder jag kanske mig inte mycket av "fina ord" men det är sån jag är....

Vad handla kap 1 om?

Det första man får läsa om är om Anna Lindström som precis verkar har blivit gumnasie lärare. Hon ska ha en klass som hon hon har fått varningar om att vara mycket stökig.

 

Hon väljer att be eleverna om att rösta om vilken film av tre stycken som de ska få se nästa vecka.

Men klassen verkar iinte vilja lyssna på henne utan kastar saker, pratar i mun på varnadra.mm.

Hon försöker att be eleverna att vara tysta och välja film men lyckas inte.

Denna lektionen är givetvis meninglös och nedbrytande enligt jonas Aspelin.

 

Det står att man kan sätta sig in Annas vånda, Att när hon har suttit inne på sitt arbetsrum och planerat lektionen. Man får även läsa om när hon är påväg till lektion och släpper in eleverna i klassrummet, om hur klassen redan där är stökig och att hon inte riktigt får någon kontakt med eleverna, hon försökte tillochmed hälsa på en kille som stod närmast dörren utan att få en muntlig hälsning utan bara en trött nickning.

Här har Anna några frågor till sig sjäv, hur ska jag få dem att lyssna? Hur får jag kontakt med eleverna? Och hur får jag undervisningen att fungera?!.

 

Något som Jonas Aspelin skriver om i sin bok är om hur hon skulle kunna få kontakt med den komplexa situation hon faktiskt är delaktig i och få se saker på nytt sätt och mindre sterotypt sätt.

Som han säger att hon kan göra på två olika sätt :

1. Hon kan tänka på hur lektionen har varit, besvärlig och så vidare, att reflektera över sina handlingar hur hon tolkade det.
2. Att hon reflekterar på vad hon gjorde när hon pratade med en besvärlig elev, om hon hade kunnat gjort det anurlunda, att tänka på experimentera sig fram vad som funkar, (reflektera i handlingen)

 

Det Jonas Aspelin skriver i sin bok är om två författare Ingrid Carlgren och Ference Marton är att lärarens arbete innefattar två aspekter:

1. pedagogiska intentioner – vad läraren strävar efter och syftar till.
2. De sociala omständigheter hon verkar under.

Det jag kan tycka är intressant i boken är att hur man får reda av Jonas Aspelin om relationsmedvetanden pedagogisk praxis, om hur viktigt det är om individen och samhälle, att som utbildad lärare ha kunskaper om detta. Att man får det genom ”praktikkunnande”.

Något annat jag tyckte va otroligt igentligen var hur jonas Aspelin går in på djupet om begreppet ”människor interagerar”sid 17, Man blev lite ”ärrad för livet nu” efter man hade läst den. Att verkligen i stortsett allt vi gör är att interaktonerar att vi alltid är sociala på ett eller annat sätt.

Socialpsykologi står det himlamycketom i kap 1, och är ett intressant ämne, so jag gärna skulle vilja läsa mer av, men jag kan inte säga att jag förstår det fullt ut, eller ja knappt alls, men det lilla jag har förstått det från boken är det att det handlar om dig och mig, om oss som verkliga personer och om de sociala omständigheter vi lever i. Det handlar om vad människor gör tillsammans.



Hoppas jag kunde hjälpa någon mer än mig själv, imorgon kommer förhoppningviss resten av kapitlen, så håll ut!!